upploppsrakan

Lönehelg och fint väder borde kanske få alla att dra på smilbanden men för egen del svors det mest och harklades. Efter att ha jobbat 7 dagar i rad och drabbats av halsont/hosta var kropp och knopp fysiskt och mentalt utbrända. Jag har mer eller mindre haft något skit i kroppen ända sedan jag kom hem från Porrtugallägret men det kan uppenbarligen inte ha varit så allvarligt, då det har gått att träna på väldigt bra och dessutom räckt till pers på 10K, men man blir ändå lite mentalt bonkad när skiten ska göra sig påmind med en vecka kvar till maran... Ett glädjeämne under gårdagen var dock Pizzahänget med bröderna Södergård och Olle Walleräng, den sistnämnda ägde Milspåret i onsdags med 30:11 på 10K rullgrus - imponerande! Kul att få snacka lite löpnörderi med likasinnade på fredagkvällen. Efter lite whiskybehandling kändes halsjäveln dock lite bättre och när jag vaknade på lördagmorgonen, med exakt en vecka kvar till maran, uteblev hostan och rejält med gult slem kastades upp från bronkiolerna (för allmänhetens intresse) kroppen verkar åter segra och kanske man vågar sig på en jogg ikväll...

...När alla pusselbitar faller på plats, när kroppen svarar på träningen, när benen går av sig själv. Den där känslan har jag haft de senaste veckorna och så även på kvällens pass. Jag hade 20min@3:50fart på schemat men det kändes så grymt bra så jag la mig på 3:44min/km och bara mös mig igenom passet. Det var som om jag var ute och körde vanlig distans, jag kryssade mellan flanörer längs Årstaviken i försommarvärmen och cyklsisterna bara försvann i fjärran. På nedjoggen inträdde en meditativ känsla och nedförslutet från Globen och hem trummade benen per automatik, det var som att jag skulle lätta från marken. Om detta nu betyder att jag kommer "äga" på maran återstår att se men det kan omöjligt vara en nackdel.

Ja, förutom jobbhelg så väntade en riktigt tuff träningshelg. På lördagkväll körde jag 5x3km med snitt 3:37min/km med 1km pausjogg i 4:20fart, känslan var bra flåsmässigt men jag var lite muskelärt sliten efter veckans träning och framförallt urladdningen i onsdags! Totalt skrapade jag ihop 25Km med ett snitt av 3:56 med uppvärmning och nedjogg - en helt vanlig lördagkväll med andra ord =) på Söndagen ringde klockan 06:30 för 2,5h löpning innan jobbet. Värmen gjorde att det var lite tungt på slutet, tur attt jag hade med mig en Enervit Liquid annars hade jag varit tvungen att tigga vatten någonstans. Totalt blev det 35 km på exakt 2,5h och ett snitt på 4:17min/km - sista långpannan innan maran, nu är jag redo för uppgiften. Om vädret blir det rätta känns det inte omöjligt att gå för klubrekord i sista rejset med TIF (2:32:08). Totalt lite dryga 130km på 6 dagar.

Efter 8 härliga år i Trångsvikens IF känner jag nu att det är dags att prova något nytt. Det geografiska avståndet som omöjliggjort deltagande på tävlingar/träningar, möten och funktionärsuppdrag är en orsak till varför jag nu väljer att börja tävla för Enhörna IF. Jag har under mina tre år i Stockholm burit upp Trångsvikens linne med stolthet och njutit av att sticka in en grön jämtländsk kil i Stockholmsdominansen på tävlingarna. När jag började i TIF -04 var det många i klubben jag såg upp till, framför allt Lena Gavelin som var 16:e kvinna på VM i Paris 2003. Minns hur häftigt jag tyckte det var att se en svensk boendes i vinterstaden Östersund, tävlandes för grannbyn prestera så bra i ett stort mästerskap! Som ung färsk löpare, var det oerhört inspirerande att se att man kunde bli så bra i vårt jämtländska oafrikanska klimat.

Fotbollsspelare kan skjuta stolpe in, cyklister kan rulla i nedförsbackarna men vi löpare måste brottas med den monstruösa tröttheten ända in i kaklet. Idag var en sådan dag! Jag var mycket tveksam till start på Arenamilen p.g.a luftrören men ångrar inte att jag ställde upp. Om man nu kan skjuta stolpe in som löpare så gjorde jag det idag - jag "fick på hela skiten". Det hela började på startlinjen där coach slöt ett avtal med Upsala IF:s Hugo Hultqvist om gemensam farthållning då vi trodde att vi var hyfsat jämnstarka. Under de första 5km stod jag för det mesta av dragjobbet (kändes det som) i den fyramannaklunga som utkristalliserade sig i täten. Vid 6 km låg jag och Hugo själva i spets och Hugo började då envisas med att lägga upp 77sek varv i stället för mina behagliga 80"varv (som vi hade bestämt). Jag började få riktigt kämpigt att hänga med och lämnade en lucka till honom, i precis rätt tid skulle det senare visa sig. Luckan var väl som mest runt 25 meter när den slutade växa och varven hade gått tillbaka till hyfsat bekväma 79"varv vid 7km-passeringen. Vid 7,5-8Km slet jag som ett djur och fick då höra av coachen "bit ihop nu grabbjävel sluta grina och tyck synd om dig själv", med dessa ord kom känslan att luckan sakta men säkert började krympa. På något konstigt sätt lyckades jag plocka fram några urkrafter trots att hårfästet knottrade sig av smärta, flög förbi Hugo vid ca 500m (?) och avslutade sista varvet på 69 sekunder. Väl i mål föll jag ihop i fosterställning och kunde inte resa mig på ett bra tag. Idag var en "stolpeindag" men jag fick fan slita för det! Formen har känts väldigt bra på slutet så lite på känn har jag haft att pers skulle vara möjligt, men inte med 47 sekunder! Lite kul också att jag vann loppet det är man inte alltför bortskämd med... Nu siktar vi in oss mot nya mål!

Imorgon är det dags för 25 varv på bana 10 000m i Vallentuna. Min tro och förhoppning är att kunna persa - tid att slå 33:42! Ett orosmoln är dock att jag som tidigare nämnt lite hostig... Jag ska därför ut och känna på kroppen ikväll, om den är med på noterna så öppnar vi spjällen och kör! Detta blir en bra värdemätare inför maran och ett bra träningspass i överfart. Chefen var snäll och lät mig göra halvdag för att kunna vila benen lite vilket är uppskattat då det ska harvas tartan! Idag fick jag även ett par riktigt spännande trailskor från det italienska märket Dynafit som saluförs av min gamla klubbkompis Bengt. Som kräsen löpare är man ganska skeptisk då ett nytt märke dyker upp på marknaden. Dynafit är för mig mer förknippat med topptursutrustning än löpardopjor men dessa trailskor hade helt överjäkligt bra passform för mina fötter och de är dessutom utrustad med en robust vibramsula. Det ska bli mycket spännande att testa dem in action - Återkommer med ett utlåtande!

Då har jag blivit tilldelat ett startnr på Stockholm Marathon! Den 2:a Juni ställer jag upp på Lidingövägen med nr 43 på bröstet. Tyvärr har jag som siffermänniska inte funnit någon viss symbolik i startnumret, det enda som  ploppar upp i huvudet är slaget om Stalingrad 1943 - inte så positiva vibbar med andra ord! Positivt är dock att benen får vilas idag och känns relativt fräscha från gårdagens 35Km på Öön! Tyvärr har en rethosta grävt sig ned i luftrören mest troligt (och förhoppningsvis) pollenrelaterade...

Dagens långpass var det längsta men troligen inte det sista innan Stockholm Marathon. Det gick en ilning längs ryggraden när löparna som skulle medverka stod uppradade på Bosöparkeringen. Södergård d.ä (8:24 3000m i vintras femma på inne-SM) Hade lyft luren och ringt runt till sina löparvänner. Jag hade skvallrat till Linus Nilsson 2:23 på marathon, som hade underrättat hans klubbkompis Marcus Persson 1:10 på halvmarathon. Förutom de ovan nämnda anslöt Fredrik Uhrbom (SM-tvåa på varvet igår och kändisbloggare), Olle Walleräng som siktar på EM 5000m (3:40 1500m och en hel radda sm-guld), Henrik Jacobsson 32:30 10 000m ifjol, Cedric Schwartzler 2:28 på marathon och SM-fyra för några år sedan. Jag bara sprang och njöt av den grymma sparringen som erbjöds och det fina vädret! Vi öppnade ganska lugnt på ett knixigt terrängavsnitt för att sedan succesivt skruva upp farten och då vi närmade oss Grönsta gärde (målgång på Lidingöloppet och startplats för sista milen på LL) var farten nere i 3:45min/km. Där valde jag att släppa iväg Olle och Lars som skulle brassa på sista LL-milen och anslöt istället till Cedric och Linus som precis som jag själv hade planerat en köttig långpanna. Känslan jag hade var rakt igenom bra utan några större svackor, vilket lovar riktigt gott inför maran, bara jag öppnar klokt och har en bra dag så kan det bli riktigt kul! Denna vecka skrapade jag ihop strax under tolv mil och förra veckan sexton... snittet har mestadels legat runt 110km/vecka - ingen häpnadsväckande mängd för en marathonlöpare således men till skillnad från tidigare år kan jag tillgodogöra mig den träningsmängden och må bra av den! Till saken hör också att jag snittar 7-10km gång/trappspring per dag på jobbet, jobbar heltid och har 1-2 vilodagar/vecka. Det systemet har fungerat väldigt bra för och vi får se vad det räcker till den 2:a juni!